Pappan var snyggaste i skjortor, ja och utan dem oxå! Hon sa att han måste ha skjortor, eftersom han jobbade på Utbildnings Ministeriet, det gjorde han hela sitt liv. Jag tyckte så mycket om hans fina skjortor, randiga, långarmiga, så stiliga var dem. Han reste hela världen, han hade tur på Kuba för där bara få människor får göra det. Han var så sur när han köpte skjortor på Kuba för han sa att "här har alla samma skjorta och jag gillar inte att träffa folk med samma kläder på väg till jobbet". När han reste snålade han inte alls med pengar, han köpte sig alltid finaste skjortor, då fick han vara unik i ett kommunist allt-liknande land. Här är, alltså: mannen jag har älskat mest i hela mitt liv, (pappan min, lilla pappan, saknade och älskade min), med en av sina randiga skjortor, och med sin första tjej firande sitt första års kalas, alltså JAG. Som ni ser, är mamman helt föräslkad, det är hon fortfarande.

Men pappan är inte här nu, undrar vad han har på sig på Söder Havet. (Jag fick inte säga adjö men jag vänder om allt, jag tänker mig att pappa är bara på en av hans långa resor, och kommer tillbaka när som helst. En gång stannade han 5 år i f.d. Leningrad, och sen kom tillbaka!). Han ville ha en pojke, det fick han aldrig. Jag hade alltid velat ha pojke, två graviditeter utan att veta könet och pojken kom aldrig. Ja, kanske mina flickor, för jag stannar här! Men den här skjorta sydde jag till den lilla pappan som älskade unika skjortor, till den pojke som aldrig kom, och till någon pojke där ute som vill ha den. Flera Emilskjortor kommer, lovat!
Tyget är en äkta 60-tals bommull som jag hittat helt ny, och strl 104, denna hamnar på webshopen!

Tjejen har mössan på för att se ut som en kille. Men kanske är detta en unisex modell?! (Jag misstänkte det och
Heimlaga har sagt det först!!!)
Flera skulder:
Med mig: Att sy en pojkplägg för jag syr till BARN.
Med er: Att berätta för er vad som jag gömde när min sylust försvann någon gång i våras efter pappan gick bort för ett år sen.