Mer än ett tack, tusen tack!

,

Vi "träffades" nån gång i somras på sybloggsvärlden. Anna Maria från JUMEL skulle åka på semester till Xipre, men några dagar innan tävlade hos mig om ett minipaket med glada tyger. Jag visste inte vem hon var, dessutom var hon sista eller en av de sista som skrev kommentarären. Men turen var på hennes sida, hon vann och överraskningen fick hon inte veta tills hon kom tillbaka till Sverige.
Efter den "sammanträff", hälsade vi på varandra nästa värje dag genom bloggarna, och jag älskade vad hon sydde och hon vad jag. En dag hände att hon fastnade på en brun tunika, och jag erbojd att sy en till hennes dotter. Då fick hon helt fria händer, och resultaten är överförväntat. Jag är tacksam och glad, så fin den är!!!!!! Det var menningen att den skulle passa lillasystern men storasystern var snabbaste och bestämt, och provade först. Man kan säga att jag har tur med tajta syskon för den passar både och. Till Milena som tunika, till Dalila som kläningen, eller natlinne(?) Hon väntade på sin tur och gick och lag sig, så pyjamas har hon inte i sängen utan apor och lejoner.

Denna helgen måste jag sy ihjäll för jag har flera byte att komplettera. Ni som är så snälla, forlåt att jag är så långsam. Jag syr vad jag vill, kaotisk och instinktiv, har ingen ordning på listan. Fel av mig, men kan inte hjälpa.