viernes, 7 de enero de 2011

En gammal skuld...

Pappan var snyggaste i skjortor, ja och utan dem oxå! Hon sa att han måste ha skjortor, eftersom han jobbade på Utbildnings Ministeriet, det gjorde han hela sitt liv. Jag tyckte så mycket om hans fina skjortor, randiga, långarmiga, så stiliga var dem. Han reste hela världen, han hade tur på Kuba för där bara få människor får göra det. Han var så sur när han köpte skjortor på Kuba för han sa att "här har alla samma skjorta och jag gillar inte att träffa folk med samma kläder på väg till jobbet". När han reste snålade han inte alls med pengar, han köpte sig alltid finaste skjortor, då fick han vara unik i ett kommunist allt-liknande land. Här är, alltså: mannen jag har älskat mest i hela mitt liv, (pappan min, lilla pappan, saknade och älskade min), med en av sina randiga skjortor, och med sin första tjej firande sitt första års kalas, alltså JAG. Som ni ser, är mamman helt föräslkad, det är hon fortfarande.

Men pappan är inte  här nu, undrar vad han har på sig på Söder Havet. (Jag fick inte säga adjö men jag vänder om allt, jag tänker mig att pappa är bara på en av hans långa resor, och kommer tillbaka när som helst. En gång stannade han 5 år i f.d. Leningrad, och sen kom tillbaka!). Han ville ha en pojke, det fick han aldrig. Jag hade alltid velat ha pojke, två graviditeter utan att veta könet och pojken kom aldrig. Ja, kanske mina flickor, för jag stannar här! Men den här skjorta sydde jag till den lilla pappan som älskade unika skjortor, till den pojke som aldrig kom, och till någon pojke där ute som vill ha den. Flera Emilskjortor kommer, lovat!

Tyget är en äkta 60-tals bommull som jag hittat helt ny, och strl 104, denna hamnar på webshopen!

Tjejen har mössan på för att se ut som en kille. Men kanske är detta en unisex modell?! (Jag misstänkte det och Heimlaga har sagt det först!!!)












Flera skulder:

Med mig: Att sy en pojkplägg för jag syr till BARN.
Med er: Att berätta för er vad som jag gömde när min sylust försvann någon gång i våras efter pappan gick bort för ett år sen.

15 comentarios:

Heimlaga dijo...

Så fint skrivet om din pappa!Men jag måste nog säga att jag tycker att Emilskjortan skulle passa bra på flickor också!

grønn dijo...

For en nydelig historie om din pappa. Så fint å bruke de godeminnene om ham i det du lager :-)

LustigLinda dijo...

Det var allt den allra finaste bakgrundshistorien utskriven till en nysydd skjorta. Sorgligt är det när nära o kära lämnar oss i förtid. Vi måste vara så mkt lyckligare för dem vi har och inte klaga. Allt annat, saker o ting, kan faktiskt kvitta. Tack för fina ord!

Åsa Tidqvist dijo...

vad fint du skriver, jag blir lite tårögd.
Och skjortan var jättefin, tycker den passar både flickor och pojkar!

maria lever dijo...

Så vackert skrivet om din pappa. Så kärleksfullt - riktig poesi.

Mia dijo...

Så fint skrivet och en jättefin bild. Jag mins när du berättade för mig att din far gått bort och jag förstår att orken ibland tar slut. Kul att du börjat sy igen och jag ser fram emot fler pojkkläder.

Trevlig helg
kram Mia

Fangoria dijo...

Vackert om din pappa!!!
Och skjortan är jättejätte fin, underbar!! Jag tycker också att den är unisex, riktigt sött med en jeanskjol eller liknande till! =)

TRI o MAR dijo...

Åh så fint du skriver! Jag gråter! Jag var pappas flicka och han älskade barn! Min stora sorg är att han aldrig fick uppleva sina barnbarn.
Skjortan du sytt är underbar!!

Maria dijo...

En kärleksförklaring till din far, så fint!

retrostuff dijo...

Åh, så fint du beskriver din pappa! Lite tårögd blir jag. Härligt att du minns det där med de speciella skjortorna. Din skjorta är jättefin! Jag har två tillklippta här. Får väl se när de sys ihop.
Hm, när du inte sydde? Är det ett helt år sedan? Har för mig att du bara packade ihop alla tyger, band och maskiner och tyckte det var tomt.

Lilla Anka dijo...

Ååå, fint om din far och en fin skjorta! Din Pappa är stolt över dig!
Så det där om pojkar och flickor...jag fick tre pojkar...och syr flick-kläder. Hmmm...jag borde skärpa mig!

Zazza dijo...

Jag vill instämma i att det är en underbar kärleksförklaring till din pappa. Blev också rörd. Tycker att både flickor och pojkar kan ha skjortor. Gillar det retro tyget.

SiriR dijo...

Kjære Aleisa,

så fin historie om faren din og skjortene hans. Er sikke rpå han ville ha vært veldig stolt over den lille skjorten du har sydd:)

Klem Siri

Aleisa Ribalta dijo...

Åh, ni är för rara! jag fick helt enkelt skriva av mig, och så många tårar här, men det känns bra. Stort tack för fina ord! En hobby kan göra mycket för att tillfriska oss! Tri och Mar, förstår dig, min pappan kunde inte heller träffa mina barn, det är något som gör otroligt mycket ont!

Pixi dijo...

Tack för att du oxå delar med dej...Klart av bär på många sorger vi som är kvar här på jorden..Tack för din v'ärmande kommentar o fint att du säger att din pappa är på Söderhavet..min sa alltid när han var överallt som reseledare att han hade vart i Chicago o där är han än..(i min värld)hehe..Kul att du blivit inspirerad av dinpappas skjortor!!Jättefina o klassiska o jag håller med,unisex är dem o de är perfekt,stor kram =)