Ljuvliga 70 tal. Aquellos dulces años setenta!

Min lillasyster och jag hade så fina klänningar. Den roligaste var att min mamma sydde inte alls. Vi hade en sömmerska, och där beställde man en gång om året vid värje födelsedag. Egentligen skulle mamma köpa tyg och prata med henne, men hon gillade inte det. Så vi var två tjejer som fick bestämma. Sömmerskan visade tyger, och vi vålde vilka skulle vi ha, samtidig modellerna diskuterade vi med henne. Vi ville ha " så här, fast inte såhär, och så här...., och lite så här...".
Hon tyckte vi var roliga, men fick så mycket jobb av oss. Först ta mått, sen rita på papper, kosntruera mönster, prova, justera, och sist men inte minst kalla tjejerna på sista träff och se om de gillade. Vissa dagar bråkade vi ijhäll med henne för hon inte förstodde vad vi ville. Eller hon ville inte ge viktighet till våra åsikter. Mamman deltog aldrig, hon tyckte det var tråkigt. Hon är inte alls kläder intreserat och mode inriktad. Det som hon var absolut glad för, var att vi fick designa egna plagg och var alltid nöjda med dem. Hon bara betalade, och tog oss där år efter år.
Det är därför jag älskar kläningar, och precis såna som jag fick välja själv. Bjuder på en bild av 1976 tror jag, för det ser ut som jag är 5 och systern 4, men måste fråga mamman. Klänningar var gula, med spetsar från halsen tills halva brösten. Under midjan var de som en pliserad kjol. Svartvit är inte den bästa för att se hur klänningarna ser ut, men ger en riktig retro känsla just nu. Så många minner som kommer när man ser på gamla bilder.
Åh, så ljuvliga var "los años setenta"!. Som tur är jag född 1971.